Jag vaknade i morse med insikten att om du sätter fyra säljare kring ett bord så är risken att öronen trillar av väldigt lätt.
Gårdagens kväll tillbringades på Morfar Ginko, Södermalm, Stockholm. Tillsammans med mina vänner Ronn, Fredrik och Peter njöt vi en skön middag, och temat för diskussionerna runt bordet blev naturligt nog ”merförsäljning och säljutveckling” då vi alla brinner för ämnet. Jag måste medge att vi kanske inte var speciellt tystlåtna i våra diskussioner och våra bordsgrannar åkte nog utan egen vilja med i våra diskussioner.
Vi serverades av en skön dam som gjorde sitt bästa för att tämja dessa fyra vildhästar, och vi utsatte henne för än det ena och än det andra under kvällen i våra vilda diskussioner kring merförsäljning och personalutveckling.
”Vet du egentligen vilken maträtt som den här krogen tjänar mest pengar på?”
”Min vän här tyckte köttet var lite segt – hur kompenserar ni gäster på den här krogen?”
”Vad gör ni i servisen när köket sitter i skiten på den här krogen?”
”Vi vill ha kaffe – har du hört talas om kaffetrappan? Hur du kan lyfta sälj från en kopp kaffe till en ‘dubbel espresso med en liten bredvid av världens bästa rom´?”
Så där höll det på, och vi skrattade stundom läppen av oss i vår iver att testa olika säljutvecklande teser och prata om livliga säljupplevelser. Vår vänliga (och med stor portion överseende) servis tackade för sig en bit in på småtimmarna, informerade att hon nu klev av passet och att bordet övertogs av en kollega till henne. När så notan kom in och kvällen skulle rundas av så utbrister vår nya servis med ett leende på läpparna:
”Kul att ni har trivts här i kväll, och dessutom roligt att ni fick äran att servas av ägarinnan för krogen…”
Där har vi alltså suttit – fyra väl inoljade säljproffs och pratat om än den ena och än den andra tekniken för att utveckla försäljning – men själva glömde vi det viktigaste av allt … att öppna öronen och lyssna in.
Hade vi ställt lite frågor till servitrisen som berörde henne så hade vi ju fått så mycket mer kunskap om läget, vem hon var, etc. Istället satt vi där och tappade våra söta säljaröron rätt ner i den fina romen, och mormor Ginko plockade vant upp dem, högst troligt med ett leende på läpparna när hon lämnade oss åt vårt öde. En retailbjörn vaknade lite matt i pälsen med ett snett leende på läpparna i morse, med insikten att aldrig släppa taget om öronen – bravo mormor och tack för insikten, du gjorde vår kväll!
I övrigt vill jag plussa för stämningen och miljön, har ni tillfälle så passa på att lägga en kväll i goda vänners lag på Morfar Ginko, Södermalm, Stockholm. Ta ett varv i lokalen först bara, ser ni ett bord med fyra öronlösa snackepellar kring bordet så sätt er med varsamt avstånd därifrån…